frokenwesterlund

Var börja? Från början förslagsvis..
Onsdag - Lilla Rebellen och jag for till Svääsjö. Trots en nervös mage hittade jag och, ja, jag blev insläppt och välkomnad av Fröken Bifrost. Vi åt och pratade och skrattade och mindes och gjorde planer. Redan då kände jag hur jag förvandlades till ElinDiskmaskin, allt för att vara en så god gäst som möjligt.

Torsdag - Pelle kom inskruttandes vid fyratiden på morgonen vilket gjorde att Lina fick för sig att hon kunde sova lika länge som sin käresta. Lina vaknade med lätt panik över att halva dagen sprungit förbi så då blev det dags att röra på sig. Vi knatade iväg med tunga väskor till en brygga som hette Fernqvist och där fanns även Lina Erikers. Bryggan var välbesökt - Mats, Marit, Marits mamma och Nils kikade också förbi. Det finns bara trevliga människor i Svääsjö! Lina Erikers hade sett Lasse Berghagen tidigare den morgonen, och även senare på kvällen. Lina verkar bli väldigt nervös så fort hon ser en kändis, ty hon hade tydligen väldiga problem med att inte bajsa på sig och att samtidigt försöka vara normal och trevlig, citerat Lina.
Dagen blev kväll och en underbar middag serverades. Lina Erikers och Annika kom förbi och vi hade en himla trevlig kväll när solen väl hade gått ner. Annika och jag var "de varma" i sällskapet och självklart hamnar vi så mycket i solen som det bara går.
Kvällen blev senare den kvällen och en massa härligt folk kikade in i den lilla röda stugan som inte är så liten. Daniel, Elias, Pelle, Anders, Marie och Ida. Mycket vin blev drucket och vi pratade och skrattade, mest åt Elias, hela natten.
Fröken Bifrost ville givetvis ta god hand om sina gäster så hon bjöd på hempoppade popcorn. Jag lade ifrån mig mitt tuggummi på ett popcorn som hade legat på golvet för att kunna häva i mig fler popcorn. Rätt som det är hör jag Fröken Bifrost tugga högljutt på ett popcorn och utbrista "..det smakar ju MINT!" Min blick går växelvis mellan bordet där mitt tuggummipopcorn legat och Lina och jag skrattar som aldrig förr. Jodå, det var mitt tuggummi hon tuggade på.
Och lurig som jag är tänker jag att jag måste prova igen, Fröken Bifrost verkar ju stoppa allt hon ser i munnen särskilt om det ser ut som ett popcorn. Jag går på toaletten och när jag kommer ut därifrån hör jag ".. men! Det smakar ju mint igen!!"
Hahaha..
Vi blev alla akut badsugna så 7 personer satte sig i en bil och åkte till Hjälptjärn - paradiset på jorden. OBS! Anders var nykter och körde, vi må vara ungdomar men vi är ansvarsfulla sådana. Några timmar spenderades där med bad och bastu. Helt makalöst fantastiskt vackert och otroligt mysigt. Vi frös, vi åkte hem, vi sov.

Fredag - Fröken Bifrost och Pelle var sömniga efter allt vin och den tidiga morgonen så de sussade vidare medan jag attackerade kylskåpet i jakt på frukost. De unga tu valde att vakna sent omsider och pallrade sig neråt i ett zombieliknande tillstånd. Lina och jag blev människor igen och gick en runda på byn och kikade i några mysiga butiker.
Vi spenderade en stund med bröderna Eriksson innan vi traskade hemåt och gjorde Linas naglar finfina. På kvällen blev vi bjudna på mat av Bobo och Marianne, det var mysigt och väldigt gott. Bröderna Eriksson installerade en jättestor tv och alla kröp i sofforna och kurade ihop sig medan regnet öste ner. Klockan blev sent och Lina blev trött så vi gick hem och sov. Eller ja, Lina och Pelle sov, jag hade en nästintill sömnlös natt.

Lördag - Lina studsade upp ur sängen tidigt för att komma i tid till jobbet. Jag var tätt efter och Pelle var segast. Vi åt frukost och Lina och Pelle gick iväg och lämnade mig med disken och Lasse i den lilla röda stugan som inte är så liten. Jag kände mig som en riktig husmor!
Jag studsade runt där hemma och fixade och donade och sen traskade jag iväg genom byn till Linas floristiska arbete. Det var tur att hon hade mig där, vi fick några besvärliga Stockholmskunder som frågade om veeegen och tunn jord med lera i. Puh.. Äntligen stängning och vi beger oss hemåt med blåbärssylt i hand för att äta våfflor med bröderna Eriksson.
Det kan faktiskt inte bli bättre än så. Goda vänner, våfflor, ekologisk blåbärssylt och Lasse i hörnet. Eller.. jaa.. Lasse hade ju faktiskt kunnat stå i hörnet på riktigt - DET hade varit oslagbart. Men det var inte långt ifrån.
Vi kramades och jag lämnade Svääsjö med sorg i hjärtat. Det är en plats som letat sig in där och som vill behålla mig. Om jag kunnat så hade jag stannat sommaren ut, men så lång semester har jag inte.

Tack Lina, Pelle, Anders, Annika, Bobo, Daniel, Elias, Ida, Ingela, Lina, Marianne, Marie, Marit och alla andra för att ni fick mig att känna mig så välkommen. Tack räcker egentligen inte men det är det enda ord jag har.

/ Fröken Elin Westerlund