frokenwesterlund

Istället fick jag njuta av att bläddra igenom den när jag kommit hem från jobbet, tagit en tupplur och fått i mig lite mat. Jag läste några artiklar, notiser och flertalet annonser. Sista sidan, bästa sidan, var proppad med dödsannonser och en välkommen-till-världen-annons. Jag är inte galen, jag tycker bara om att läsa dödsannonserna. Dels pga alla fina dikter och verser och dels för att se hur mycket jobb det kommer bli i framtiden. Okej, lite galen kanske jag är..

I fredags kväll runt 23-tiden får jag ett sms från min älskade vän Ullis.

"Hej sötis! Jag är på kåren med Rut och Nadja. Har du inte läst AT idag? Kram"

"Va jo va? Vad har jag missat? Hälsa babesen!"

Varpå jag öppnar tidningen och funderar på vad sjutton Ullis kan veta om Avesta Tidningen som jag missat. Är det någon annons för något i Gävle? Har hon råkat vara på stan och blivit frågad och fotad? Eller vad? Vad?

Jag slår upp sista sidan och skummar igenom den och jag hinner inte ens läsa klart annonsen förrän jag har hakan vid knäskålarna och tårar och skratt sprutar och bubblar ur mig.

Jag hade bokstavligt talat ingen aning om att jag kunde bli så lycklig å en annan människas vägnar. Givetvis blir jag glad om något bra händer men det här.. Det här var något utöver det vanliga!