frokenwesterlund

Det var pga detta jag inte var så förtjust i tanken att skaffa blogg, ty jag pausar. Jag tänker mycket, bra ord och mindre bra ord som jag vill häva ur mig, och orden sätter sig på fingertopparna och bestämmer sig för att de trivs bra där. Vi vill inte hoppa in i din blogg Elin, inte nu. Vi trivs bättre här, där vi kan ha det lugnt och skönt och lukta på alla blommor du leker med dagarna i ända. Jaha, what to do då då? För mig finns inget annat att göra än att vänta på situationen som gör att bokstäverna och orden släpper taget. Det är inget världsomvälvande som hänt just nu just idag, jag har bara haft en bra dag.

Det började med att jag vaknade före klockan på min lediga måndagsmorgon. Fantastiskt.
Upp och iväg till Mami som gjorde mig än mer blond och såg till att jag fick en sprillans ny lugg. Jag stal (nej nu ljuger jag, men det lät roligare - jag fick) några frukter från Mamis fruktkorg och jag traskade omkring på stan en skvätt. Fotoutställningen på biblioteket fick jag äntligen kasta några ögon på. Det blev lite kladdigt men jag är nöjd och kär i ett foto av blåsippor som sticker fram under bruna löv. Underbart.
Jag promenerade med vår älskade köttbulle. Hon ser jätterolig ut när hon hoppar och skuttar i djup snö. Hjulbent och jämtassa. Hahahahaha.
Mitt begär efter nya glasögon tar över och jag kilar in på SynOptik för att låna hem några bågar, de finns att beskåda och bedöma på bilddagboken.se ( MsWesterlund - gästlösen : britt-inger )
När jag kommer hem har jag fått brev från Svenska PostkodLotteriet. Nej nej, lugna ner er - jag har varken vunnit bil eller 700 000 000. Däremot 150 kronor, och jag hoppade högt av glädje! Och det var väl det här som gjorde att jag fick till ett inlägg till slut, en tanke dök upp i mitt huvud och mina fingrar sa : Ja!! Nu vill vi skriva! Nu!!
Tur i spel - otur i kärlek. Där satt den.
Jag var på en fest förra veckan, med en massa trevliga människor. Mitt sällskap och jag var försenade pga jobb och hår som desperat behövde plattas ut. I samma sekund vi kliver in genom dörren får jag höra att de som var i tid hade pratat om mig. Jag ser mig förskräckt omkring och tänker : Okej.. ? Det var inget otrevligt de sagt utan de hade bara konstaterat att jag har en jävla otur när det kommer till det där med kärlek. Men däremot drar jag hem en 25-50 kronor på Triss då och då, så talesättet stämmer nog.
Men jag har inte gett upp hoppet ty enligt ett annat kärt talesätt är det det sista som lämnar en. Det finns någon därute som väntar på mig. Någon som ser på mig en söndagsmorgon nyvaken, med håret på ända och med en andedräkt som skulle dräpa en komodovaran men som ändå bara skulle le, känna sig lyckligast i världen och ge mig en puss på pannan. ( Han vill nog inte ta några onödiga risker. )
Och tills han behagar snubbla över mig har jag otroliga vänner som ger mig allt. Både nära och mindre nära.
Nu regnar det och jag lyssnar på Lasse. Livet är underbart.

/Fröken Westerlund