frokenwesterlund

Fredagen var en magpirrets dag. Linda skulle möta upp mig på stationen i Uppsala och vi skulle ta oss hem till Lina för en myskväll. Kära Linda har jag inte träffat på 3 år och några månader, så för mig var det ett otroligt kärt återseende. Hon såg nästan exakt likadan ut, fast lite mer vuxen, okonstigt nog. Men hur hon lät hade jag helt glömt bort, men jag vande mig snart igen och njöt av att lyssna på de klingande Bollnäs-tonerna.

Vi satt utanför Linas dörr och väntade i en HEL timme innan Lina behagade släpa sina fötter in genom ytterdörren. Nu ljuger jag givetvis, vi väntade i knappt 15 minuter och Lina kom in med andan i halsen och rosiga kinder.

Vi åt en mysig middag med goda morotsbiffar, härlig sallad och äcklig kapris. Efter middagen mös vi i soffan och drack lite vin och åt stjärnor som tog slut alldeles för fort.

Vi bestämde att lördagen skulle bli en shopping/ströva/umgås-dag. Lina bjöd mig och Linda på hotellfrukost och sen gav vi oss av. På väg ner på stan stötte vi på en himla stor domkyrka. Vi gick in och jag kom på att arkitekt är ett alternativt yrke för mig. Vi hittade även på en loppis där vi fyndade allehanda vackra och gamla ting. Jag hittade PRECIS en sån telefon jag vill ha, bara för att några dagar senare få höra att den antagligen inte fungerar pga dagens långa mobilnummer. Det löser sig.

Huvva vad det shoppades! Men kul var det. :) Det finns fyra, nej fem, anledningar till varför jag skulle kunna flytta till Uppsala. 1. Butiken Papper (Alltså.. Puh.. Det var.. Jag finner inga ord. VÄRLDENS BÄSTA BUTIK NÅGONSIN!) . 2. Den där vagnen/båten som står på stan och säljer sjukt goda och stora Arraksbollar för 15 kronor. 3. Lina & Linda. 4. Min goda barndomsvän Mia.

5. Alla andra klasskompisar som sökt sig till Uppsala-trakten.

Efter dagen på stan promenerade vi hem och gjorde oss redo för middag hos Mathilda. Jag, Lina, Frida och Linda begav oss dit. Frida har jag inte heller träffat på drygt 3 år och även det var ett kärt återseende. Haha, hon kändes som samma gamla Frida. Lika galen och öppen som alltid. När vi närmade oss Östhammar fick jag riktigt ont i magen, ty Mathilda tillhör också skaran av icke-besökta klasskompisar sen studenten.

När jag klev ur bilen vinkade jag glatt till figuren på andra sidan fönstret och sprang fram till ytterdörren. Väl inne fick hon en stor kram, magvärken släppte och jag blev lätt tårögd. Mathilda är sig lik, bortsett från Pyret hon har i magen. Lika varm och go som alltid.

Vi åt en rolig middag med egna grillplattor där man kunde lägga på lite vad man ville, helt perfekt. Tiden rann iväg alltför fort och vi for tillbaka till Uppsala med löften om att ses snart igen.

Söndagen började vid 4-tiden när jag återigen vaknade av hackande tänder och ett toalettbehov som behövde tillgodoses. Lina och Pers lägenhet är kall när man sover ensam ute i salongen på en madrass, det fick jag bittert erfara under första natten.. Så Lina hade förutseende nog lagt sig liite mer in mot väggen för att jag skulle få plats och värme. Jag blev glad och varm och kunde gott somna om. Morgonen bjöd på ännu en hotellfrukost och efter en liten lunch begav vi oss ut mot Ulva Kvarn. Det var ett himla mysigt litet ställe med egen glashytta och massa fina dyra saker i betong och roliga gamla små affischer. Vi fikade och jag frös och vi åkte hem.

Det var ett evigt tjat om pizza under helgen och på söndagen var det äntligen dags! Lina och Linda var vackra människor och gick iväg och hämtade våra pizzor medan jag stannade hemma och tog en powernap.

Efter pizzan stressade jag och Lina hem för att jag skulle hinna packa det sista och för att hinna med bussen. Bussen som kom till stationen en halvtimme innan tåget skulle gå, tåget som dessutom var försenat. Heja SJ.

Vi kramades och sa hej då och jag ville egentligen inte åka hem, men min tandläkare hade nog inte varit så glad om jag missat tiden måndag morgon. Helgen var.. nej, jag finner inga ord här heller. Riktigt riktigt bra. Och lite till.