frokenwesterlund

Så jag ringde mamma. Tänk vad såna är bra att ha.

En av mina bästa vänners mormor har gått bort och det är en stor sorg. Men hon var sjuk och hade ont så att hon slipper våndas är ändå en stor konstig lycka mitt i allt. (Lycka. Igen. Really?)

Blommor till begravningen är redan beställda och det är inte jag som kommer att få äran att göra i ordning dem.

Den sorgen är nästan större. Men gjort är gjort och hjortar kan inte ångra sig, det här är inte ett beslut för mig att påverka.

Däremot hoppas jag med varje fiber av min kropp och jag ber till den gud jag inte tror på att de, mina vänner, min familj, inte ska bli besvikna.

Är detta själviskt och egoistiskt? Jag vet inte. Men det är så jag känner och det är så det känns som att det verkar.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

I samma stund som jag satte sista punkten får jag ett sms från storasyster i familjen.

De vill att jag ska hjälpa dem med blommorna. Lycka.