sista
fast ändå inte. Jag kommer ju faktiskt hem igen. Det är bara det att det är sista kvällen innan jag flyttar och då får man nog kanske kalla det sista?
Igår kväll var jag tvungen att akut åka till han den dära, han jag gillar, för jag stod inte ut med tanken att han ska ligga ensam där och jag ska ligga ensam här. När man kan ligga bredvid, på, omkring varandra. Så jag for. Och sov. Sista.
Och när jag kom hem stack jag illa kvickt till min Hedemorafamilj med cykeln där bak för lite sista gänghäng och bäbissniff. Tårarna kröp fram i takt med mörkret och då tyckte jag att det kunde vara dags att tänka på refrängen. Så jag for. Hem. Igen. Till världens värsta ensamhet. Nu är det tufft på riktigt. Och jag är 24 år gammal. Hur sjutton klarade jag av det här när jag var 16?
Det kommer bli bra. Det är klart det kommer bli! Men just nu vill jag bara krypa under täcket och liksom aldrig mer komma fram.
Kommentarer
Postat av: Lina
Haha va sjukt.. har läst lite tillbaka i bloggen nu och tänkte gå in på facebook för att kika om vi verkligen var vänner där, det kändes som att jag aldrig ser nåt från dig och jag är inte så aktiv jag heller :) Och det absolut översta på startsidan på facebook är "Elin Westerlund är nu vä med Emma-Klara och..." Så visst var vi vänner där haha. Lustigt :)
Trackback
