Fjärde advent - en kort sammanfattning av min dag
I morse vaknade jag underbart utvilad till en helt ny snövit dag. De sista klapparna har inhandlats och jag har hunnit med en tupplur på mammas soffa. Hos mig brinner fyra ljus och nu ska jag slå in några fler paket innan det är dags att knoppa.
PANIK!!
Okej.. Ta det lugnt.. Andas in.. Hiiiiiih.. Puuhhh..
Jag har ingen tejp. Gnnnnggh. Huh! Jo! Det har jag ju!! Jag hittade den!
Lycka!
Min fina julgran
Välkommen på SuperExtravaganzaJulgransplundring 2010!
Julklappsinslagning
Före..
idiotiska snöidioter som älskar att köra som idioter i snö
Tänk att man ska behöva bli upprörd nästan jämt!
Ett härligt täcke av snö har lagt sig över hela Avesta och jag älskar varje flinga av det. Däremot ogillar jag skarpt människor i trafiken som lämnat huvudet hemma. Jag blev ikväll omkörd av en person påväg ut ur en rondell. PÅVÄG UT UR RONDELLEN - och nej, det är inte tvåfiligt på den sidan där jag var. Personen ifråga kör över en snövall, över på motsatt sida av vägen, sladdar runt lite, över snövallen tillbaka till rätt sida av vägen och sladdar lite till. Och jag blir så förbannad så jag vet inte vart jag ska ta vägen.
På riktigt. Tänk om en oaktsam fotgängare hade korsat vägen precis? Eller om en annan bil hade kommit i lika hög hastighet som den förra?
Som grädde på moset, vilket låter fruktansvärt äckligt by the way, åker denna bil förbi mig när jag är påväg in i mitt garage och samtliga passagerare vrålglor på mig och jag kan nästan höra skratten.
Ack, dessa dagens ungdomar och alla åkommor de är drabbade av.. Jag vill kalla ett av dem Peter Pan-komplex.
Oförmåga att växa upp.
I fredags..
.. i fredags ville jag inte riktigt vakna i tid. Snoozeknappen börjar bli rejält utsliten.
Jag valde bort vissa morgonprocedurer för att kunna sova lite lite mer. En av dessa morgonprocedurer är att läsa Avesta Tidningen, den tidning jag avskyr vid vissa tillfällen. Men på fredagsmorgnar är den underbar, dock inte i fredags.
Istället fick jag njuta av att bläddra igenom den när jag kommit hem från jobbet, tagit en tupplur och fått i mig lite mat. Jag läste några artiklar, notiser och flertalet annonser. Sista sidan, bästa sidan, var proppad med dödsannonser och en välkommen-till-världen-annons. Jag är inte galen, jag tycker bara om att läsa dödsannonserna. Dels pga alla fina dikter och verser och dels för att se hur mycket jobb det kommer bli i framtiden. Okej, lite galen kanske jag är..
I fredags kväll runt 23-tiden får jag ett sms från min älskade vän Ullis.
"Hej sötis! Jag är på kåren med Rut och Nadja. Har du inte läst AT idag? Kram"
"Va jo va? Vad har jag missat? Hälsa babesen!"
Varpå jag öppnar tidningen och funderar på vad sjutton Ullis kan veta om Avesta Tidningen som jag missat. Är det någon annons för något i Gävle? Har hon råkat vara på stan och blivit frågad och fotad? Eller vad? Vad?
Jag slår upp sista sidan och skummar igenom den och jag hinner inte ens läsa klart annonsen förrän jag har hakan vid knäskålarna och tårar och skratt sprutar och bubblar ur mig.
Vi har förlovat oss
Ulrica Dalnor Lindström & Fredrik Westin
Gävle 8/12 2009
Jag hade bokstavligt talat ingen aning om att jag kunde bli så lycklig å en annan människas vägnar. Givetvis blir jag glad om något bra händer men det här.. Det här var något utöver det vanliga!
Grattis älskade vänner!
En månad och lite till
Hej Elin-lovers, här har ni mig igen. Mycket har hänt under en månad och lite till.
Farmor har haft hjärtinfarkt.
Michaela har fått en son.
Jag har varit trött.
Mathilda har fått en dotter.
Min allra bästa vän Ullis har förlovat sig med sin Fredrik och jag var/blev/är så lycklig för deras skull.
Jag har jobbat.
Sängen är såld och en ny kommer på fredag.
Jag har köpt julklappar.
Lars, åh vackra Lars, har spelat för mig i all sin gudomlighet och mänsklighet. Ja han tappade bort texten denna gång med, men det gör inget för alla som var där älskar honom och hans ord och vi log och gav honom en klapp på axeln och sa "Hä gönt nå Lasse.. Spela nästa låt nu rå." Naturligtvis klappade vi honom inte på axeln samtidigt, 4700 personers händer kan nog tynga ner en ganska rejält.
"Att spela för så här mycket folk är som att sätta sig i cockpit och komma på att man är rädd för att flyga"
Lars Winnerbäck, Läkerol Arena Gävle 5 december 2009
Ungefär så har det varit för mig med bloggen (eller "bloggjäveln" som den har hetat under en månad och lite till). Orden har funnits men fastnat på fingertopparna så till den milda grad att jag funderat på att göra om detta till en mikroblogg istället. Och varför inte? Mer än så behövs egentligen inte. Ju.
Varsågod Lina. Jag saknar dig med.
Nu har jag en gran att pynta och adventsljus att tända½! (Jag gillar den där och-en-halv-symbolen skarpt! Den brukar kunna slinka med vid utropstecken och det ser så roligt ut så jag låter den sitta kvar.)
