30/03/09 - Nöjd
Jag har tagit tag i mig själv. (Snuskiga sinnen får skylla sig själva när de läser) Jag har börjat träna och det känns underbart. Jag vet att det kommer att dröja innan jag ser resultat, men efter 8 rejäla pass känner jag skillnad. Även fast jag ser exakt likadan ut kan jag se mig själv i spegeln och säga : Fabulous. Du mår bra. Du är snyggast i världen så möt den med ett leende. Sådetså.
Min älskade och för alltid saknade pappa Göran Johannes Westerlund har fått alla mina tankar idag. Han skulle fyllt 56 år och jag hade nog gett honom en bukett i blått, grönt och orange.
Ta varje chans ni får att tala om för nära och kära vad ni tycker och tänker. Lev och må väl kära vänner.
/ Fröken Westerlund
Min älskade och för alltid saknade pappa Göran Johannes Westerlund har fått alla mina tankar idag. Han skulle fyllt 56 år och jag hade nog gett honom en bukett i blått, grönt och orange.
Ta varje chans ni får att tala om för nära och kära vad ni tycker och tänker. Lev och må väl kära vänner.
/ Fröken Westerlund
22/03/09
Idag har jag lovat Carro dubbla träningspass. Först Lift i 60 minuter och sen Box i 75 minuter. Med Camilla. Hon har hårda boxpass. Hjälp! Men jag ser fram emot det, jag behöver ta tag i min kropp och min träning omgående så jag kan öka på mitt självförtroendet och må lite bättre.
Helgen har varit kanon. I fredagskväll var jag och Moolin på bio - En shopaholics bekännelser. Den var riktigt bra men inte mer än så. Under dagen roadtrippade vi till Västerås för att hälsa på Malins syster. Hrm. Det spritte i våra kroppar.. sprätte?.. hmm.. sprittade?.. eh.. spratt?.. Äsch. Våra partyceller gjorde sig påminda helt enkelt så vi gjorde oss i ordning för att göra Avestanatten osäker. Oooh vad osäker den blev. Jag kände mig lätt obekväm men hade väl kul ändå. Med betoning på väl .
Tidigt lördag morgon begav jag mig till Långshyttan för att kolla på Emelie och Annas dansuppvisning, det var mycket underhållande. Efter det blev det fika och prat och skratt och pinsamma tystnader. Emils pappa med sambo var nämligen med. Emils pappa är polis. Elin blir nervös av poliser. Jag tog det säkra före det osäkra och for vidare hem till Ullis där kyckling och spel väntade. Jag har inte gjort annat än ätit den här helgen, jag lovar. Ullis och jag åkte hem till Carro och mötte upp Mia i dörren. Vi åt pizza i närmare två timmar och skrattade och pratade och skrattade.
En härlig helg med vår i luften.
/ Fröken Westerlund
Helgen har varit kanon. I fredagskväll var jag och Moolin på bio - En shopaholics bekännelser. Den var riktigt bra men inte mer än så. Under dagen roadtrippade vi till Västerås för att hälsa på Malins syster. Hrm. Det spritte i våra kroppar.. sprätte?.. hmm.. sprittade?.. eh.. spratt?.. Äsch. Våra partyceller gjorde sig påminda helt enkelt så vi gjorde oss i ordning för att göra Avestanatten osäker. Oooh vad osäker den blev. Jag kände mig lätt obekväm men hade väl kul ändå. Med betoning på väl .
Tidigt lördag morgon begav jag mig till Långshyttan för att kolla på Emelie och Annas dansuppvisning, det var mycket underhållande. Efter det blev det fika och prat och skratt och pinsamma tystnader. Emils pappa med sambo var nämligen med. Emils pappa är polis. Elin blir nervös av poliser. Jag tog det säkra före det osäkra och for vidare hem till Ullis där kyckling och spel väntade. Jag har inte gjort annat än ätit den här helgen, jag lovar. Ullis och jag åkte hem till Carro och mötte upp Mia i dörren. Vi åt pizza i närmare två timmar och skrattade och pratade och skrattade.
En härlig helg med vår i luften.
/ Fröken Westerlund
16/03/09 - Paus
Det var pga detta jag inte var så förtjust i tanken att skaffa blogg, ty jag pausar. Jag tänker mycket, bra ord och mindre bra ord som jag vill häva ur mig, och orden sätter sig på fingertopparna och bestämmer sig för att de trivs bra där. Vi vill inte hoppa in i din blogg Elin, inte nu. Vi trivs bättre här, där vi kan ha det lugnt och skönt och lukta på alla blommor du leker med dagarna i ända. Jaha, what to do då då? För mig finns inget annat att göra än att vänta på situationen som gör att bokstäverna och orden släpper taget. Det är inget världsomvälvande som hänt just nu just idag, jag har bara haft en bra dag.
Det började med att jag vaknade före klockan på min lediga måndagsmorgon. Fantastiskt.
Upp och iväg till Mami som gjorde mig än mer blond och såg till att jag fick en sprillans ny lugg. Jag stal (nej nu ljuger jag, men det lät roligare - jag fick) några frukter från Mamis fruktkorg och jag traskade omkring på stan en skvätt. Fotoutställningen på biblioteket fick jag äntligen kasta några ögon på. Det blev lite kladdigt men jag är nöjd och kär i ett foto av blåsippor som sticker fram under bruna löv. Underbart.
Jag promenerade med vår älskade köttbulle. Hon ser jätterolig ut när hon hoppar och skuttar i djup snö. Hjulbent och jämtassa. Hahahahaha.
Mitt begär efter nya glasögon tar över och jag kilar in på SynOptik för att låna hem några bågar, de finns att beskåda och bedöma på bilddagboken.se ( MsWesterlund - gästlösen : britt-inger )
När jag kommer hem har jag fått brev från Svenska PostkodLotteriet. Nej nej, lugna ner er - jag har varken vunnit bil eller 700 000 000. Däremot 150 kronor, och jag hoppade högt av glädje! Och det var väl det här som gjorde att jag fick till ett inlägg till slut, en tanke dök upp i mitt huvud och mina fingrar sa : Ja!! Nu vill vi skriva! Nu!!
Tur i spel - otur i kärlek. Där satt den.
Jag var på en fest förra veckan, med en massa trevliga människor. Mitt sällskap och jag var försenade pga jobb och hår som desperat behövde plattas ut. I samma sekund vi kliver in genom dörren får jag höra att de som var i tid hade pratat om mig. Jag ser mig förskräckt omkring och tänker : Okej.. ? Det var inget otrevligt de sagt utan de hade bara konstaterat att jag har en jävla otur när det kommer till det där med kärlek. Men däremot drar jag hem en 25-50 kronor på Triss då och då, så talesättet stämmer nog.
Men jag har inte gett upp hoppet ty enligt ett annat kärt talesätt är det det sista som lämnar en. Det finns någon därute som väntar på mig. Någon som ser på mig en söndagsmorgon nyvaken, med håret på ända och med en andedräkt som skulle dräpa en komodovaran men som ändå bara skulle le, känna sig lyckligast i världen och ge mig en puss på pannan. ( Han vill nog inte ta några onödiga risker. )
Och tills han behagar snubbla över mig har jag otroliga vänner som ger mig allt. Både nära och mindre nära.
Nu regnar det och jag lyssnar på Lasse. Livet är underbart.
/Fröken Westerlund
Det började med att jag vaknade före klockan på min lediga måndagsmorgon. Fantastiskt.
Upp och iväg till Mami som gjorde mig än mer blond och såg till att jag fick en sprillans ny lugg. Jag stal (nej nu ljuger jag, men det lät roligare - jag fick) några frukter från Mamis fruktkorg och jag traskade omkring på stan en skvätt. Fotoutställningen på biblioteket fick jag äntligen kasta några ögon på. Det blev lite kladdigt men jag är nöjd och kär i ett foto av blåsippor som sticker fram under bruna löv. Underbart.
Jag promenerade med vår älskade köttbulle. Hon ser jätterolig ut när hon hoppar och skuttar i djup snö. Hjulbent och jämtassa. Hahahahaha.
Mitt begär efter nya glasögon tar över och jag kilar in på SynOptik för att låna hem några bågar, de finns att beskåda och bedöma på bilddagboken.se ( MsWesterlund - gästlösen : britt-inger )
När jag kommer hem har jag fått brev från Svenska PostkodLotteriet. Nej nej, lugna ner er - jag har varken vunnit bil eller 700 000 000. Däremot 150 kronor, och jag hoppade högt av glädje! Och det var väl det här som gjorde att jag fick till ett inlägg till slut, en tanke dök upp i mitt huvud och mina fingrar sa : Ja!! Nu vill vi skriva! Nu!!
Tur i spel - otur i kärlek. Där satt den.
Jag var på en fest förra veckan, med en massa trevliga människor. Mitt sällskap och jag var försenade pga jobb och hår som desperat behövde plattas ut. I samma sekund vi kliver in genom dörren får jag höra att de som var i tid hade pratat om mig. Jag ser mig förskräckt omkring och tänker : Okej.. ? Det var inget otrevligt de sagt utan de hade bara konstaterat att jag har en jävla otur när det kommer till det där med kärlek. Men däremot drar jag hem en 25-50 kronor på Triss då och då, så talesättet stämmer nog.
Men jag har inte gett upp hoppet ty enligt ett annat kärt talesätt är det det sista som lämnar en. Det finns någon därute som väntar på mig. Någon som ser på mig en söndagsmorgon nyvaken, med håret på ända och med en andedräkt som skulle dräpa en komodovaran men som ändå bara skulle le, känna sig lyckligast i världen och ge mig en puss på pannan. ( Han vill nog inte ta några onödiga risker. )
Och tills han behagar snubbla över mig har jag otroliga vänner som ger mig allt. Både nära och mindre nära.
Nu regnar det och jag lyssnar på Lasse. Livet är underbart.
/Fröken Westerlund
