"puss puss!"
Jag var hos mami och firade påsk igår ( läs: åt påskmat och sa 'gla påsk!' ) och jag fick en massa fina påskägg och presenter och tavlor och pengar och nu tror ni att jag överdriver men - faktiskt - it's the rockhard truth.
(Duschcremer, en litn påskpeng, en tavla som egentligen från tidernas begynnelse faktiskt är min och matlåda. Så. Nu ljuger jag inte mer.)
Visualisera detta!
Jag står i hallen, påklädd, påpälsad och påpackad allt ovanstående. Jag har klämt ner mina fötter i skorna som verkar ha krympt två storlekar sen morgonen? Jag tycker om min mamma, jag älskar min mamma. Innan jag går säger jag 'puss puss!' Men ack, jag hann öppna dörren till trappuppgången medan dessa ord yttrades. Och samtidigt som jag vänder kroppen utåt för att gå med läpparna fortfarande lätt putande efter 'puss puss!'et stirrar jag ner på en kille.
En snygg en. Eller ja. Han var ju inte ful.
Men jag räddar situationen ganska snyggt med att ropa 'hejdå mamma!' innan jag går. Joråsåatte.
typ sådär mycket skrattade jag då. inombords.
Peter McWilliams
How many more times will tears be my only comfort?
How many times will I see that the potenial is, dead
and that our love was really in my head?
How many times will I give up?
And how many times will I want you so bad that nothing seems good?
How many times with you?
How many times with how many others?
How many times will I see that the potenial is, dead
and that our love was really in my head?
How many times will I give up?
And how many times will I want you so bad that nothing seems good?
How many times with you?
How many times with how many others?
seriöst. hur många gånger kan man byta om på en eftermiddag?
5.
Men nu har jag bestämt mig.
Jävlar vilket modelejon jag är!
upp som en sol, ner som en .. sol?
Jag vaknade imorse (okej, för en timme sen) och kände mig off. Besviken. Armarna korslagda från första stund.
Så jag ringde mamma. Tänk vad såna är bra att ha.
En av mina bästa vänners mormor har gått bort och det är en stor sorg. Men hon var sjuk och hade ont så att hon slipper våndas är ändå en stor konstig lycka mitt i allt. (Lycka. Igen. Really?)
Blommor till begravningen är redan beställda och det är inte jag som kommer att få äran att göra i ordning dem.
Den sorgen är nästan större. Men gjort är gjort och hjortar kan inte ångra sig, det här är inte ett beslut för mig att påverka.
Däremot hoppas jag med varje fiber av min kropp och jag ber till den gud jag inte tror på att de, mina vänner, min familj, inte ska bli besvikna.
Är detta själviskt och egoistiskt? Jag vet inte. Men det är så jag känner och det är så det känns som att det verkar.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
I samma stund som jag satte sista punkten får jag ett sms från storasyster i familjen.
De vill att jag ska hjälpa dem med blommorna. Lycka.
lycklig
Jag är lycklig. Sjukt, galet, himlastormande, sanslöst, mindblowing, vackert, skrämmande, hickande, pickande, pockande, lockande, chockerande, numrerande, segrande lycklig.
Och jag har ingen aning om varför.
Jag har alltid varit en vintertjej, jag älskar när snön faller både första, andra och trettonde gången. Jag är fortfarande löjligt förtjust i regn. Men på sista tiden har jag även börjat gilla solen ganska rejält och när det sist snöade blev jag uppriktigt ledsen. Men.. solen. JAG?! Jag gillar ju inte alls när det är varmt! Fast plötsligt så gör jag kanske det ändå för ibland hittar jag mig själv på balkongen. I solen. I bikini. I april. Leendes.
Så jag tror att det är därför. Solen och värmen gör mig lycklig. Och jobb. Jobb gillar jag. Idag var jag nära att börja gråta av välbehag inför en kund för att det spratt så i kroppen på mig.
Vad svamlar jag om?!? Lycka är ett tillstånd, inte ett mål. När jag insåg det blev jag lyckligare. Tack Hanna Hellqvist!
