iiiiii Leksand
Så kom den. Dagen. När jag skulle flytta. 21 augusti 2011.
såhär såg det ut när alla väskor och kartong var uppburna på rummet. Rum 37 i Målargården. Fräscht och fint och bara mitt.
på nattygsbordet bunkrade jag upp med favoriter så första natten skulle kännas mindre hemsk och skräckinjagande. Men hey, det här har ju jag gjort förr! Klart det går bra! Citat från hela första veckan (gäller ALLA dekoratörer som bor på elevhem) : Ja det här blir nog bra.
från bron över österdalälven påväg in på noret. Hä het som så. Noret. Istället för stan. Centrum. Byn. Men jag gillar att säga byn ändå. Att vara lite tvärtförs är liksom lite min grej.
CATFIVE! Ja vill åsså va me, sa han. Hon. Den, det. Katten.
nedför backen ligger Siljan. Den är fin i augusti.
bredvid Siljan ligger en bänk. Den är också fin.
en del av mitt fönster. Jag har körsbär och skator utanför.
en annan del av Leksand. en annan del av mitt fönster. Känns precis som hemma. Skönt.
före Leksand
efter att jag skickat in min ansökan om att få komma på intervju kom det här brevet. Välkommen på intervju! stod det. Tack, skrattade jag.
efter att jag varit på intervju kom det här brevet. Välkommen till Leksands folkhögskola! stod det. Va nej vem jag på riktigt aaaaaaah vad läskigt?!?! grätpirradeskrattade jag.
innan jag skulle fara till Leksand kidnappade mina vänner mig och då var jag ungefär såhär nervös.
där kidnappningen slutade hittade jag de här fina människorna! Freddis gömmer sig bakom Petter, finaste Lina lyssnar nyfiket och Anna ledde mig till restaurangen där jag välte omkull bord och stolar och personal innan jag till slut fick sitta ner.
Emelie googlar nåt superviktigt (tex hur länge har Hemköp i Leksand öppet? Till 23.) på sin iFån, Petra undrar vad sjutton Emelie håller på med EGENTLIGEN, Marco och Emil för en djup telepatisk dialog om vad som ska tuggas på.
SEN fick jag en JÄTTESTOR låda med en MASSA goa grejer i! Toapappret var särskilt delikat!
Toppen! Klart och betalt, låst, släckt och larmat, alla armar och ben på mattan - NU KÖR VI!
välkommen!
I Avesta, södra Dalarnas stolthet, kan ingen köra bil efter regler och bilarna säljs utan blinkerspak! Det kan man iallafall tro när man kommer körandes och ingen bilist behagar visa vartåt man ska för att underlätta för sina medtrafikanter.
Men misströsta icke! Har du (o)turen att hamna lite snett i livet och kanske testa på annat än saft och bulle på lördagskvällarna blir tillvaron mycket spännande! I bästa fall kan du bli skjuten på grund av en uppgörelse eller bli innebränd/uppbränd/sönderbränd av någon sjuk människa som slipper undan lagen på grund av bristande bevis.
Hurraaa!
NU förstår jag varför folk väljer att lämna mitt kära Avesta. Och NU känns mina spöken i rummet i Leksand inte så tokiga längre. Det här är sjukt och jag avskyr varje del av det. (Det är inte min mening att göra någon upprörd, jag tar detta på fullaste allvar, men situationen är så sjuk att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta.)
