frokenwesterlund

Imorgon afton beger sig undertecknad mot den natursköna fläcken på kartan vid namn Svääsjö.
Fröken Bifrost och Pelle Fotograf har vänligt nog bjudit in mig till deras hem för en vistelse i sommarens och vänskapens allra andsammaste anda! Eller, ja.. Jag kanske bjöd in mig själv.. Men de har valt att ta emot mig och släppa in mig när jag knackar på deras dörr och det är det som är huvudsaken!
En av höjdpunkterna på Semester 2009 - utan tvekan.

Jag älskar MER-reklamen. "..det här är ett meddelande till alla er som varit först med att skriva 'puss' i ett sms.." Fabulous!
Ice Age 3 är ett måste denna sommar. På tal om.

/ PumpElin

Mina gamla tennisgener har börjat göra sig påminda och jag är otroligt sugen på lite amatörtennis just nu. Nån som hänger på?

I onsdags åkte jag och min familj till Dala-Husby Hotell för att äta middag. Åh huvva vilken middag! Åt det bra hållet alltså.. Sanslöst god mat till hutlösa priser, såklart, och där ska jag ha mottagning när jag gifter mig. Det var så sjukt vackert därute och känslan är lantlig men exklusiv. Även om jag inte kan något om mat så märker man när den är väl tillagad, och det var den verkligen!

Midsommarafton blev en himla lugn tillställning och skönt var det! Jag och Anna lagade mat till en hel armé, men det var bara vi som kom och åt. Heja rester!!
Midsommardagen spenderades med Anna, Emelie och Carro, och avslutades med Ullis, Mia och en annan Carro. Det var himla mysigt.

Nu fick jag lite sådär dåligt samvete. Jag måste börja träna igen, det liksom rann av mig för ett tag sen och sen rann det aldrig på igen. Jag märker ju att jag mår bättre då, men för mig är det så otroligt svårt att komma iväg. Jag får ta en skärpning på det där!

Må väl!
/ Fröken Westerlund

Ååh vad jag är bra! Jag var klar med all begravning före lunch - räknat från halv11 klarade jag det på 2 timmar och jag är ruskigt stolt!
Under dagen har jag dessutom gjort 13 dekorationer - modell större - och 9 nivåbuketter. Plus en hel del kunder emellan varven! Tjoo vad bra jag är! :)

När jag skrev "ögonen" i föregående blogginlägg menade jag såklart "ögonlocken". Jag skulle ju bara kolla så ni var med..

/ Fröken Westerlund

Vaäreförfel?!
Jag somnar inte, hur mycket jag än försöker.
Jag läser tills ögonen faller igen på mig, släcker lampan, lägger mig bekvämt - tjong! Ögonen far upp och tankar springer omkring i skallen på mig och orsakar det värsta eko man kan tänka sig. Bluäääääh.
Men jag ser fram emot morgondagen, trots att jag inte kommer få så mycket sömn inatt. Ty Monica är ledig vilket leder till att jag får göra all begravning! Och Bibbi kommer säkert att vilja hjälpa till med handbuketterna, men då säger jag bara: "Nej, jag klarar det jag, gör något annat du.." Exakt så ska jag säga! Åh, vad roligt det kommer bli! Ja ja, jag är en liten djävul och jag känner hur hornen börjar klia och växa men det känns fruktansvärt bra ändå.

Vaäreförfel egentligen? Jag läste gamla blogginlägg och kära min tid vad bra jag mådde förut! Det är nästan så jag skäms över vad jag skrivit den senaste tiden.. Hmm, jag får ta och luska i det där - vad det var som fick mig att stråla. Stjärnorna ska veta att jag skulle behöva lite av det nu.

Åh! Två gäspar på raken! Raka vägen in mot sängen!! Tjohoo!

/ Fröken Westerlund

Det dröjer 11 hela dagar (11!) innan jag behöver jobba med Monica igen! Och DÅ jobbar jag endast 4 dagar (4!) med henne!
För efter de fyra dagarna har jag semester i 3 veckor, varpå hon har semester i 4 veckor, så nästa gång jag jobbar med Monica (bortsett från dessa 4 dagar i juni) är den 18 augusti! Hahaa!

Jag mår som en gravid människa. Jag har humörsvängningar som jag vet inte vad, och det är inte så himla trevligt - varken för mig eller min omgivning.
Imorse kom jag till jobbet och det kändes okej. Håkan gick för att låsa upp dörren och jag gick med till kassan. Han kramar mig om axlarna och frågar hur jag mår. Då svarar jag inget, men gråter lite så att han inte ser.
Någon timme senare hör jag Lasse och en ny låt på radion och jag mår som en drottning!
Jag får en liten kick som håller mig uppe nån timme, men sen dyker jag snabbare än en rysk ubåt. Taggarna utåt. Passarej.
Det trötta/slitna/irriterade humöret fortsätter. På hemvägen ser jag en bil i en korsning som väntar på att åka ut.
Jag tycker mig känna igen den gråa Audin, men eftersom jag blir BlindElin när jag inte har glasögonen på mig och behöver se mer än 10 meter framåt så kan jag inte vara säker. Men när bilen äntligen får köra ut tutar det till och jag ser nån vinka och, mycket riktigt, det var älskade Pia-och-Kents-Audi! 
Jag har fortfarande ett stort leende på läpparna och det går lite lättare att andas.

/ Fröken Westerlund