Gaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah!
Jag blir galen. GALEN! Och arg. ARG!! Hur kommer det sig att offentliga människor inte kan varken tala eller skriva ordentligt? (Jag är så uppretad just nu att jag skriver fel och får sudda extremt mycket!)
De flesta av oss har väl ändå gått i skolan? Börjat skriva och tala vid någon tidpunkt i livet? What went wrong?!
OBS! Detta är inte ett påhopp mot människor med dyslexi, de kämpar och gör det bästa av siutationen - det är jag övertygad om.
Däremot är det ett sjujävla påhopp mot offentliga människor som driver bloggar, skriver spalter eller talar på radio/tv. Skrivande journalister får för min del gärna skriva hur de vill i sina personliga anteckningar men när artikeln ska tryckas bör den vara renskriven och korrekturläst. Korrektur.. Vilket vackert ord.
Ja, visst, fine, Avesta Tidning är en liten tidning men journalisterna som jobbar där är ändå journalister. Alltså är de människor som jag ställer ett ynka krav på - att de ska skriva artiklar utan stavfel. Är det verkligen så mycket begärt?
När det kommer till att inte ens kunna skilja på ordet 'de' (talspråk : dom) och ordet 'det' - då anser jag att det gått för långt. Ni får tycka vad ni vill, jag tvingar ingen att läsa detta. De som känner mig förstår vad jag menar. Dessutom står LingonElsa utanför dörren och då får man verka irrationell.
Utmaning från Lina
Lägg upp en bild på en person du är kär i. Eller håller kär.
Det här är min kusin Johan och mitt gulliga kusinbarn Victor, han som fyllde 2 år igår. De är två personer som jag håller kär/a/t/?. Familjen och mina vänner är det viktigaste jag har, även fast man aldrig kan äga en person.
Jag mår verkligen inte bra just nu
Jag har.. stavat fel. Aaaaaaaaaaaaaaaarrrrrgh! Hur är det möjligt?! Okej, det är lugnt, ingen fara. Tekniskt sett har jag inte stavat fel för alla bokstäverna som ursprungligen ska finnas med i ordet finns faktiskt med. Jag har bara satt dem i en annan ordning.. Mmmpffh.
I ett tidigare inlägg har jag skrivit om något "annat". Trodde jag. Det har visat sig att jag har skrivit om något "anant". Andnöd. Jag måste varit ruskigt trött när jag skrev det inlägget.. Ja, ja, så var det! Jag var trött!
Sen är jag sjukt mätt också, kanske därför jag känner mig illamående?
Tillägnat Lovis
Jag fick världens finaste kommentar på mitt förra blogginlägg. Nu på mitt på halvdagen loggade jag in på bloggen, med tankarna att "äsch, det är säkert ingen som kommenterat, men jag kollar ändå. Kanske skriver något nytt tillochmed..". Döm om förvåning (det heter så, jag har googlat) när jag ser en superfin kommentar från sötaste Lovis! Jag fick ett sånt där leende som spred sig lite trevande från mungipa till mungipa och som slutade med skrattrynkor runt ögonen och en härlig känsla i kroppen.
Lovis, dina ord värmde och jag tycker väldigt bra om dig med. Tyvärr är det ju så, ibland umgås man mer - ibland mindre. Det viktigaste är att veta att man alltid finns där trots det. Tack.
7/11/09
Idag har jag två födelsedagar att fira som jag tråkigt nog inte kommer att fira. Mitt söta kusinbarn Victor fyller hela 2 år och min söta vän Petra har den äran att fylla 22.
Victor befinner sig med sina föräldrar och, säkerligen, en hel drös med 2-åringar på Lidingö. Kalaset blir garanterat fullt med lek, skoj och godis.
Petra bor i Östersund och det blir så drygt att åka och ge henne en födelsedagskram och sen hem igen. Däremot vet jag att hennes syskon är på besök så de har säkert kalas för Petra, dock av ett annat slag än Victors. Hoppas jag.
Det är så galet tråkigt att vara sjuk! Bor jag i ett fängelse? Ja, jag tror det. Ingen hälsar på och bara tanken att gå ut får det att snurra i skallen på mig. Min bror vägrade skjutsa mig till Hemköp så jag fick handla, för han är livrädd för att bli sjuk. Okej, han vägrade inte, men han slapp gärna om han fick. Då fick han väl det då. Hypokondriker..
Ikväll sätter jag tron till att det går en bra film på tv och att jag har glass kvar.
Som att lära sig cykla
Jag talar givetvis om datorn jag har i knät. En djävulsk förkylning har härjat med mig och jag har härjat med min soffa&tv under de senaste dagarna. Datorn har alltså varit orörd i nästan 3 dagar, vilket i dagens samhälle känns som en konstigt lång tid.
Så, när jag började peta på tangenterna kändes det ovant men bekant, nästan lite skrämmande. Men efter de första stapplande inloggningarna på diverse sidor så rullade det på. Tack och lov för det där datakörkortet jag tog i årskurs 4, vem vem hur det hade gått annars?
