Fjärde advent - en kort sammanfattning av min dag
I morse vaknade jag underbart utvilad till en helt ny snövit dag. De sista klapparna har inhandlats och jag har hunnit med en tupplur på mammas soffa. Hos mig brinner fyra ljus och nu ska jag slå in några fler paket innan det är dags att knoppa.
PANIK!!
Okej.. Ta det lugnt.. Andas in.. Hiiiiiih.. Puuhhh..
Jag har ingen tejp. Gnnnnggh. Huh! Jo! Det har jag ju!! Jag hittade den!
Lycka!
Min fina julgran

Välkommen på SuperExtravaganzaJulgransplundring 2010!
Julklappsinslagning

Före..
idiotiska snöidioter som älskar att köra som idioter i snö
Tänk att man ska behöva bli upprörd nästan jämt!
Ett härligt täcke av snö har lagt sig över hela Avesta och jag älskar varje flinga av det. Däremot ogillar jag skarpt människor i trafiken som lämnat huvudet hemma. Jag blev ikväll omkörd av en person påväg ut ur en rondell. PÅVÄG UT UR RONDELLEN - och nej, det är inte tvåfiligt på den sidan där jag var. Personen ifråga kör över en snövall, över på motsatt sida av vägen, sladdar runt lite, över snövallen tillbaka till rätt sida av vägen och sladdar lite till. Och jag blir så förbannad så jag vet inte vart jag ska ta vägen.
På riktigt. Tänk om en oaktsam fotgängare hade korsat vägen precis? Eller om en annan bil hade kommit i lika hög hastighet som den förra?
Som grädde på moset, vilket låter fruktansvärt äckligt by the way, åker denna bil förbi mig när jag är påväg in i mitt garage och samtliga passagerare vrålglor på mig och jag kan nästan höra skratten.
Ack, dessa dagens ungdomar och alla åkommor de är drabbade av.. Jag vill kalla ett av dem Peter Pan-komplex.
Oförmåga att växa upp.
I fredags..
.. i fredags ville jag inte riktigt vakna i tid. Snoozeknappen börjar bli rejält utsliten.
Jag valde bort vissa morgonprocedurer för att kunna sova lite lite mer. En av dessa morgonprocedurer är att läsa Avesta Tidningen, den tidning jag avskyr vid vissa tillfällen. Men på fredagsmorgnar är den underbar, dock inte i fredags.
Istället fick jag njuta av att bläddra igenom den när jag kommit hem från jobbet, tagit en tupplur och fått i mig lite mat. Jag läste några artiklar, notiser och flertalet annonser. Sista sidan, bästa sidan, var proppad med dödsannonser och en välkommen-till-världen-annons. Jag är inte galen, jag tycker bara om att läsa dödsannonserna. Dels pga alla fina dikter och verser och dels för att se hur mycket jobb det kommer bli i framtiden. Okej, lite galen kanske jag är..
I fredags kväll runt 23-tiden får jag ett sms från min älskade vän Ullis.
"Hej sötis! Jag är på kåren med Rut och Nadja. Har du inte läst AT idag? Kram"
"Va jo va? Vad har jag missat? Hälsa babesen!"
Varpå jag öppnar tidningen och funderar på vad sjutton Ullis kan veta om Avesta Tidningen som jag missat. Är det någon annons för något i Gävle? Har hon råkat vara på stan och blivit frågad och fotad? Eller vad? Vad?
Jag slår upp sista sidan och skummar igenom den och jag hinner inte ens läsa klart annonsen förrän jag har hakan vid knäskålarna och tårar och skratt sprutar och bubblar ur mig.
Vi har förlovat oss
Ulrica Dalnor Lindström & Fredrik Westin
Gävle 8/12 2009
Jag hade bokstavligt talat ingen aning om att jag kunde bli så lycklig å en annan människas vägnar. Givetvis blir jag glad om något bra händer men det här.. Det här var något utöver det vanliga!
Grattis älskade vänner!
En månad och lite till
Hej Elin-lovers, här har ni mig igen. Mycket har hänt under en månad och lite till.
Farmor har haft hjärtinfarkt.
Michaela har fått en son.
Jag har varit trött.
Mathilda har fått en dotter.
Min allra bästa vän Ullis har förlovat sig med sin Fredrik och jag var/blev/är så lycklig för deras skull.
Jag har jobbat.
Sängen är såld och en ny kommer på fredag.
Jag har köpt julklappar.
Lars, åh vackra Lars, har spelat för mig i all sin gudomlighet och mänsklighet. Ja han tappade bort texten denna gång med, men det gör inget för alla som var där älskar honom och hans ord och vi log och gav honom en klapp på axeln och sa "Hä gönt nå Lasse.. Spela nästa låt nu rå." Naturligtvis klappade vi honom inte på axeln samtidigt, 4700 personers händer kan nog tynga ner en ganska rejält.
"Att spela för så här mycket folk är som att sätta sig i cockpit och komma på att man är rädd för att flyga"
Lars Winnerbäck, Läkerol Arena Gävle 5 december 2009
Ungefär så har det varit för mig med bloggen (eller "bloggjäveln" som den har hetat under en månad och lite till). Orden har funnits men fastnat på fingertopparna så till den milda grad att jag funderat på att göra om detta till en mikroblogg istället. Och varför inte? Mer än så behövs egentligen inte. Ju.
Varsågod Lina. Jag saknar dig med.
Nu har jag en gran att pynta och adventsljus att tända½! (Jag gillar den där och-en-halv-symbolen skarpt! Den brukar kunna slinka med vid utropstecken och det ser så roligt ut så jag låter den sitta kvar.)
Gaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah!
Jag blir galen. GALEN! Och arg. ARG!! Hur kommer det sig att offentliga människor inte kan varken tala eller skriva ordentligt? (Jag är så uppretad just nu att jag skriver fel och får sudda extremt mycket!)
De flesta av oss har väl ändå gått i skolan? Börjat skriva och tala vid någon tidpunkt i livet? What went wrong?!
OBS! Detta är inte ett påhopp mot människor med dyslexi, de kämpar och gör det bästa av siutationen - det är jag övertygad om.
Däremot är det ett sjujävla påhopp mot offentliga människor som driver bloggar, skriver spalter eller talar på radio/tv. Skrivande journalister får för min del gärna skriva hur de vill i sina personliga anteckningar men när artikeln ska tryckas bör den vara renskriven och korrekturläst. Korrektur.. Vilket vackert ord.
Ja, visst, fine, Avesta Tidning är en liten tidning men journalisterna som jobbar där är ändå journalister. Alltså är de människor som jag ställer ett ynka krav på - att de ska skriva artiklar utan stavfel. Är det verkligen så mycket begärt?
När det kommer till att inte ens kunna skilja på ordet 'de' (talspråk : dom) och ordet 'det' - då anser jag att det gått för långt. Ni får tycka vad ni vill, jag tvingar ingen att läsa detta. De som känner mig förstår vad jag menar. Dessutom står LingonElsa utanför dörren och då får man verka irrationell.
Utmaning från Lina
Lägg upp en bild på en person du är kär i. Eller håller kär.

Det här är min kusin Johan och mitt gulliga kusinbarn Victor, han som fyllde 2 år igår. De är två personer som jag håller kär/a/t/?. Familjen och mina vänner är det viktigaste jag har, även fast man aldrig kan äga en person.
Jag mår verkligen inte bra just nu
Jag har.. stavat fel. Aaaaaaaaaaaaaaaarrrrrgh! Hur är det möjligt?! Okej, det är lugnt, ingen fara. Tekniskt sett har jag inte stavat fel för alla bokstäverna som ursprungligen ska finnas med i ordet finns faktiskt med. Jag har bara satt dem i en annan ordning.. Mmmpffh.
I ett tidigare inlägg har jag skrivit om något "annat". Trodde jag. Det har visat sig att jag har skrivit om något "anant". Andnöd. Jag måste varit ruskigt trött när jag skrev det inlägget.. Ja, ja, så var det! Jag var trött!
Sen är jag sjukt mätt också, kanske därför jag känner mig illamående?
Tillägnat Lovis
Jag fick världens finaste kommentar på mitt förra blogginlägg. Nu på mitt på halvdagen loggade jag in på bloggen, med tankarna att "äsch, det är säkert ingen som kommenterat, men jag kollar ändå. Kanske skriver något nytt tillochmed..". Döm om förvåning (det heter så, jag har googlat) när jag ser en superfin kommentar från sötaste Lovis! Jag fick ett sånt där leende som spred sig lite trevande från mungipa till mungipa och som slutade med skrattrynkor runt ögonen och en härlig känsla i kroppen.
Lovis, dina ord värmde och jag tycker väldigt bra om dig med. Tyvärr är det ju så, ibland umgås man mer - ibland mindre. Det viktigaste är att veta att man alltid finns där trots det. Tack.
7/11/09
Idag har jag två födelsedagar att fira som jag tråkigt nog inte kommer att fira. Mitt söta kusinbarn Victor fyller hela 2 år och min söta vän Petra har den äran att fylla 22.
Victor befinner sig med sina föräldrar och, säkerligen, en hel drös med 2-åringar på Lidingö. Kalaset blir garanterat fullt med lek, skoj och godis.
Petra bor i Östersund och det blir så drygt att åka och ge henne en födelsedagskram och sen hem igen. Däremot vet jag att hennes syskon är på besök så de har säkert kalas för Petra, dock av ett annat slag än Victors. Hoppas jag.
Det är så galet tråkigt att vara sjuk! Bor jag i ett fängelse? Ja, jag tror det. Ingen hälsar på och bara tanken att gå ut får det att snurra i skallen på mig. Min bror vägrade skjutsa mig till Hemköp så jag fick handla, för han är livrädd för att bli sjuk. Okej, han vägrade inte, men han slapp gärna om han fick. Då fick han väl det då. Hypokondriker..
Ikväll sätter jag tron till att det går en bra film på tv och att jag har glass kvar.
Som att lära sig cykla
Jag talar givetvis om datorn jag har i knät. En djävulsk förkylning har härjat med mig och jag har härjat med min soffa&tv under de senaste dagarna. Datorn har alltså varit orörd i nästan 3 dagar, vilket i dagens samhälle känns som en konstigt lång tid.
Så, när jag började peta på tangenterna kändes det ovant men bekant, nästan lite skrämmande. Men efter de första stapplande inloggningarna på diverse sidor så rullade det på. Tack och lov för det där datakörkortet jag tog i årskurs 4, vem vem hur det hade gått annars?
Tänk om jag ångrar mig, och sen ångrar mig igen..?
.. då är det himla bra med en mamma som är frisör. Jag har haft en risig höst, och jag säger inte att allt beror på min nya hårfärg men jag vill påstå att den har orsakat en mellanstor del av riset. En slags personlighetsförändring på något sätt. Jag har inte riktigt vetat vem jag är eller vad jag gör eller var jag hör hemma. Så.. Nu går jag med mitt hår mot ljusare tider!
Om 2 månader och 4 dagar är det julafton. Goo Jul!
Ingen speciell rubrik
Det regnar ute och idag har det för mig känts som den första riktiga höstdagen. Det såg riktigt grått ut på himlen imorse när jag ramlade ur sängen, det regnade och vinden ruskade om träden rejält. Höst. Höst. Mm. Jag gillar det.
Dagen har varit bra men seg. Jag diskade undan ett Mount Everest imorse, applåder för det. Sen lade jag mig på soffan och funderade på livet, och medan jag gjorde det lyckades jag även somna en skvätt. Zzzzz..
Kvällen spenderades i Hedemora i det Forslundska residenset med en massa härliga människor. Jag skulle ha med mig köttfärs och tacokrydda - två essentiella ingredienser till fisksoppa. (Fast det smakade ruskigt likt tacos..) När köttfärsen inhandlades bestämde jag mig för att nu är det helg och då får man äta Ben&Jerry's supersmaskiga glass. Jag har gjort en pakt med mig själv att var gång jag köper en ny B&J's ska jag välja en smak jag inte provat förut.
Denna gång blev det B&J's New York Super Fudge Chunk. Mums, tänker ni. Njaa, säger jag.
Jättegod glass, givetvis, men på något tokigt sätt blev det för mycket choklad - hur nu än det går till. Och nötter i glass var tydligen inte riktigt min grej heller. Nåja, då vet jag ju det till nästa gång! Alltid något!
12 personer runt matbordet och maten smakade fantastiskt! Tänk att det alltid är så trivsamt där borta, alltid fullt med folk men ändå får alla plats. Underbart!
Efter maten åkte jag, Emelie och lilla Emma 4 år på road-trip till Hemköp för att köpa desserten - godis! Totalt kom vi hem med ett kilo godis och två påsar chips, Emma fick välja smak på dem och hon valde sina allra favvoritisar.
Godis, chips och spel dukades upp och tjejerna vann givetvis mot killarna. Var det nån som nånsin trodde något anant? Bortsett från Marco då, som är övertygad om att han kan slå alla i ALLT.. Moahahhaha, att han aldrig lär sig.
Så nu sitter jag hemma med kroppen full av socker och diverse annat och kan inte sova. Nån bok har jag inte heller hunnit införskaffa, det blir en uppgift för morgondagen.
Hoppas det blir en fin dag imorgon, för alla.
Rensa-garderoben-dag
Två papperskassar utrensade, det känns riktigt bra. Jag önskar dock att jag hade kunnat få bort mer, men det var några toppar som jag bara måste ha kvar en stund till.
När jag hade laddat byrån med en låda toppar och en låda linnen och en låda underdelar och en låda sängkläder var det dags att fylla på med den rena tvätten från dagens nytvättade skörd. Det kändes mindre bra.. Men å andra sidan har jag ju verkligen fått bevis på att jag nästan aldrig mer behöver köpa ett plagg! Hahahahaa.
Tack för boktipsen Lina&Frida!
Imorgon ska jag försöka ta itu med resten av lägenheten, puh. Önska mig lycka till. Eller ännu bättre, önska mig en diskmaskin! :)
Ett tips
- till mig! Gärna i bokform. Nu slukar jag det mesta utom självbiografier, thrillers, deckare, skräckisar och tråkiga böcker. Men roliga, lagom romantiska och spännande böcker går åt i en rasande fart så nån av er som läser kanske vill vara så vänlig att ge mig ett tips. Varmt tack på förhand!
Dagen har spenderats på resande fot, jag och kusin Malin har varit i Valbo på Ikea och kikat runt i intilliggande butiker. Det var superkul och många fynd gjordes.
Det var nog det mest just nu, efter en halv dag i bilen är man ganska mosig.
Imorgon är en annan dag! Tvättdag!
Rufsigt hår
Är det inte så de flesta av oss börjar dagen? De som känner mig och som någon gång har vaknat med mig vet att det sannerligen gäller mig. Hahahaha. Mitt bästa huvudrufs var nog när jag vridit och vänt på mig en hel natt och vaknar med att hela kalufsen har fått en bena bak i nacken och således böljar framåt mot pannan. Snyggt..!!
Nu sitter jag här med nytvättat rufsigt hår och väntar på att dagen ska börja. Spännande!
Afrikansk kraftdans
Idag har jag stampat och skakat och hoppat till afrikanska rytmer. Det var ett riktigt jobbigt pass, men efteråt känns det alltid super! 3e gången nu, alltså kan jag betrakta det som en vana. Tjohoo!
Imorgon bär det av till tandläkaren. Igen. Den provisoriska kronan ska bli oprovisorisk och förhoppningsvis kan jag sluta knapra Ibumetin mot ilningarna. Huvva..
Jag beundrar tandläkare. Varje dag stirrar de in i folks munnar och gräver runt lite. Bluäh.. Nej, det är tur att inte alla vill bli florister och mäklare och sjuksköterskor.
Tänk om man var tvungen att utbilda sig till det man behövde hjälp med? Hänger ni med? Jag har hål i tanden, jag utbildar mig till tandläkare. Min bil pajar, jag utbildar mig till bilmekaniker. Jag är hungrig, jag utbildar mig till kock.
Ja jaa, jag vet, men klockan är halv10 och Elin är trött.. Haha.
/Fröken Westerlund
Nåja..
3 ½ av 7 är ju inte såå dåligt..