frokenwesterlund

Jag hade sällskap på min promenad i Stubbersbo. En fjäril..

Mina vackra indiska skor ( som gör mina fötter fruktansvärt illa, men det är det ta mig sjutton värt! )

Jag blev utsedd till kvällens florist samt Kronprinsessan Victoria, Emelie var min Daniel, och som florist och Kronprinsessa har jag vissa skyldigheter. T.ex. att se till att borden dekorerades med sommarblommor samt att utse en ärkedrottning. Jag gick på upptäcktsresa bland Stubbersbos hagar och blommorna grupperades sedan i vackra vaser och MormorForslund fick äran att titulera sig ärkedrottning.

Första stopp blev Indiska och oooh ett sånt bra initiativ det var. Jag hittade de mest underbara skorna jag någonsin lagt ögonen på! Ballerinaskor i sånt där sidentyg som är så karaktäristiskt för Indiska, i vitt, silver & ljusgult med en kant av cremefärgat skinn och en liten, liten rosett på sidan.

Jag känner mig som en prinsessa när jag har dem på fötter'a..

På tal om prinsessor - jag tycker att Sveriges kronprinsessa var otroligt vacker som brud och jag älskar buketten.

Ja, den var stor, men hon är Sveriges nästa regent. Hon är stor. Hon är Victoria. Trots alla 14 sorters blommor gör den sig otroligt väl i sammanhanget och eftersom den var helt i vitt blir den heller inte rörig. Älskar'n!

Jag älskar hela lördagen den 19 juni, det var så otroligt fint och så mäktigt att få vara med om. Daniel och PappOlle är ju riktiga talare! Kungen.. Ja, han är ju kung och så var det bra med det.

Nu ser ögonen mina ut som de gjorde förra sommaren, då när Reggie blev så dålig. Åh. Mammas sötfisa.. Hursom. Hur sjutton ska jag bära mig åt när allergipills inte hjälps nå? Jag blir lite tokig, och inte så lite heller.

Idag hänger ögonen kvar (och tur är väl i och för sig det) och irriterar mig så att huvet blir blytungt på mig. Och på både gott och ont har jag en soffa som är perfekt formad för mitt tunga huve.

Nä, nu traskar jag ner i tvättstugan och stirrar på maskinen tills den är klar och sen åker jag till syster Emelie och blir synd-om-tyckt.

Oooookeeej.. ? Jag är så ute när det gäller mode så det är snudd på synd om mig. Vad är det för jacka? Jag vill då rakt inte ha den! Är jag ett freak? Antagligen. Men det tar jag inget extra för.

Söndagen, den bästa av alla söndagar, spenderades i Uppsala med klasskamrater från förr. Lina mötte upp mig på stationen. Vi traskade mot staden och bokstavligt talat sprang in i Heidi och Emma. Vi lunchade och alla valde den goda fetaosten och sen drog vi åt varsitt håll mot Lina&Pers studentrum. Linda kom dit och vi tog den stora lilla bilen hem till Frida. Kramkalas! Nästa laddning florister anlände strax efter oss. Mathilda susade in genom dörren med lilla Tuva i släptåg. Jenny och Therese blev borttappade och upphämtade på stationen av Fridas snälla fästman. Kramkalas!

Frida hade fixat och ordnat med pajer och kladdkaka och morotskaka och läskeblask och när vi satt där vid köksbordet kändes det precis som förr. Scenen hade lika gärna kunnat vara tagen från lunchtimmen på Hagagymnasiet. Alla åt och pratade glatt och vitt och brett och längtade i smyg till datasalen. Det var en fin söndag.

Så idag är jag totally awesome. Och schnygg. Och jag rev nyss av en nagel ända ner till det där mysiga mjuka som gör lite ont när man nuddar det, men det känns lite lite awesome ändå. OCH jag har tränat pilates alldeles jättenyss. Awesome.

Jag har dessutom fått kännedom om en nyhet som är högst inofficiell och lite hemlig. En hemlighet som gjorde mig varm om hjärtat och fick glädjetårar att rinna ned för mina kinder. Awesome är det enda jag har att säga om det.

Min blivande man ska nog vara australiensare har jag bestämt. Av någon anledning har tvn slagits på och "McLeods döttrar" visas. Dessa döttrar bor i Australien och där pratar de så himla mysigt, så jag tror jag bokar en sån. En karl alltså, döttrarna kan få stanna kvar.

Ååååååååh! Och så snyft på det.

Heja Sverige friskt humör - långfärdsskidan hänger utanför! Vilket upplopp, jag & Emelie skrek i soffan som de hängivna OS-entusiaster vi är. You say längdskidor - I say långfärdsskidor.

NU har jag knåpat ihop ett kickass-CV och mina personliga brev är inte av denna värld, varenda blomsterbutik kommer vilja anställa mig efter det här! På tisdag blir jag presenterad för chefen på Trollsländans Blomsterprakt i Fagersta av min gamla chef - bättre betyg än det får man leta efter.

Marco har varit här och härjat i helgen, ingen rast ingen ro - för han var ju så ensammast i världen så ensammare fanns inte. Och lite till. Vad gör man inte när Emelie&Emil lämnat länet? Jo, man bjuder Marco på mat & godis & en soffa plus filt.

Challe Tvärvigg & Kenneth Halsband på nya äventyr!

Ni vet hur jobbigt det är när man ska äta en riktigt god korv med bröd och man tinar brödet i mikron? Det slutar aldrig väl, antingen är det fortfarande kallt i mitten eller så glömmer man bort tiden och brödet blir hårt och äckligt.

Jag har lösningen och jag är villig att dela med mig!

Tag korvbrödet ur frysen.

Tag fram brödrosten (förutsatt att du har en och att den står i skafferiet eller liknande skåp. Står den redan framme kan du låta den stå kvar)

Lägg korvbrödet ovanpå brödrosten. Starta rosten på medelvärme. Se upp här så att det inte blir för varmt, då kan man få lätta brännskador på korvbrödet. Men det kan vara gott det med.

När rosten har varit igång en gång behöver man oftast inte köra den igen, utan det räcker med eftervärmen från första rostningen.

Vänd brödet då och då så att alla sidor får ta del av värmen. Till sist öppnar du brödet en liten bit och låter insidan värmas.

Allt detta hinner du med medans korven steks eller kokas.

Bon Appétit!

Det piper till i telefonen och jag hinner precis fram till den när skärmen slocknar. Det jag hinner se är att det är från Emelie, att det är ett mms och att det står någon i stil med 'tokig karl'. Innan jag ens hunnit öppna meddelandet vet jag vad som kommer stå och en varm känsla rusar genom kroppen.

Bilden visade en vacker förlovningsring, texten förklarade vilken tokig karl hon faktiskt har och att hon nu faktiskt är ett steg närmare giftermål. Faktiskt.

Ännu en av mina närmaste vänner har förlovat sig och det gör mig uppriktigt varm och lycklig i själen, för jag ser hur bra de mår tillsammans och hur lyckliga de är. När mina vänner mår bra, mår jag bra.

Hahahahahahahahahaaaaaa. Kippar efter andan.

"Jag har ju en Lina"

"Använd den daa.."

Jag skrattade så jag grät.

Sen tänker jag fortsätta med att informera allmänheten om att jag är ett så kallat rikspucko. Idag har en kallelse från Arbetsförmedlingen ramlat in genom brevinkastet. I kallelsen uppmanas jag att ha med mig arbetsgivarintyg, gymnasiebetyg samt CV.

Det är bara det att arbetsgivarintyget som jag slitit och kämpat med att skriva ihop ligger numera i Östersund hos Handels A-kassa. För jag skickade inte in en kopia på intyget, nej nej, här är jag generös och skickar in originalet!

Det var väl snällt av mig? Med andra ord kommer jag få skriva ut ett nytt tjivens intyg och sitta och fylla i det ånyo.

Min lycka finner inga gränser.

Och nu sitter jag här och ska välja en sån där. Det är inte det lättaste kan jag meddela. Det är så krångligt så jag orkar inte ens beskriva hur krångligt det är.

Så frågan är.. Vågar jag blunda och sätta ner pennan på papperet och välja den jobbcoach pennan hamnar på?

Living on the edge minsann.

'Jag' verkar ha glömts och placerats i bakgrunden och plockas bara fram vid ytterst speciella tillfällen. Och knappt ens då. Det går snabbare att hoppa över och bara skriva 'älskar dig'.

Men hur ser det ut? Inte klokt. Och, framför allt, hur pass personligt & meningsfullt blir det? Inte så värst.

Eftersom en annan jobbar med att skriva kort nästan dagligen (okej, okej, jobbADE) ser jag det och tänker på det och blir irriterad på det.

Men kom igen, hur.. oooommppffh! känns det att få ett 'älskar dig!' på ett jävla (oj, jag var visst mer irriterad än jag trodde) kort? Knappt nå.

Men skulle nån skriva 'Jag älskar dig!' blir det ett helt annat ljud i skällan.

Hör ni inte? 'Älskar dig'. Det är väl klart nån gör! 'Jag älskar dig' Åh! Gör du?!

Sen heter det faktiskt interVJU. Inte interjuv. Morr..

Ty på måndag blir jag ett år äldre. Jag fick jordens finaste present, eller vi kan kalla det ett löfte om en present - min syster ska ta med mig och se på 'Bounce'. Lycka!

Tydligen hade jag önskat mig något liknande för 3,5,7,8 eller 10 år sen, vi kunde inte riktigt komma överens om NÄR jag faktiskt hade önskat mig det första gången. Hursom, den önskningen låg kvar i systres huvud och gnagde lite lagom sådär och så tyckte hon att det skulle passa utomordentligt bra för mig att få i 23-årspresent. 23-årspresent. Iuäsch.

Mina systersöner är de goaste som finns. Jag minns när jag var barnvakt åt dem under en helg och Leo helt spontant talar om hur roligt det är att jag är där, med dem. Och att jag var JÄTTEDUKTIG på att laga mat. (Blodpudding i och för sig, men hey - man kan misslyckas med allt så jag tar det iallafall som en komplimang)

Och ja, jag tyckte att det var .. kul? Jag vet inte, men helt obehagligt var det inte. Plus att Agneta Sjödin var jätteduktig. (Gud vad jag har det jobbigt just nu..)